Liberal utopi med altruistiskt surrogatmoderskap

 

Som ofta i politiska rörelser går det trender. Ibland svänger pendeln för mycket åt ena hållet, för att sedan svänga för mycket åt det andra. När Marika Lindgren Åsbrink ställer frågan; vad hände med att kvinnan är mer än sin biologi?i sin plädering för altruistiskt surrogatmoderskap på Expressen Kultur 8/8, är det ett uttryck för en sådan pendelskiftning. Men att 90-talets likhetsfeminism har ersatts av 00-talets kroppspolitik är i stora delar en progression för den feministiska kampen.

Nu finns det en rörelse som lyfter fram de kroppsliga erfarenheterna med att vara kvinna. Inte för att använda dem som skäl för förtryck – utan för att kräva vår rätt. Mensaktivism, strålkastarljuset på läget i förlossningsvården, den bristande eftervården, kunskapsluckorna när det kommer till sjukdomar som drabbar livmoderbärare. Det börjar finnas ett utrymme inom feminismen där det går att vara konfliktfylld inför en abort och samtidigt försvara aborträtten. Där en graviditet inte reduceras till en praktikalitet, utan erkänns som en djupt känslomässig erfarenhet. Och vi är inte mindre jämlika män för det.

Det borde gå att säga utan att kontamineras med konservativa föreställningar om kärnfamiljens helgd. Allt är inte social konstruktion. Vi har också med oss olika biologiska förutsättningar för reproduktion. En feminism för jämlikhet är en feminism som försöker överbrygga och kompensera för dessa reproduktiva skillnader snarare än att bagatellisera dess existens.

Det går att kritisera denna pendelsvängning. Alla känner sig inte inkluderade i en rörelse som betonar biologiskt betingade erfarenheter. Många känner sig kvävda av en feminism där det kroppsliga är i fokus. Men i frågan om surrogatmoderskap träffar pendeln rätt. Att föda och bära ett barn ska inte betraktas som vilken tjänst som helst. I likhet med den statliga utredningen Olika vägar till föräldraskap, med uppdrag att bedöma om altruistiskt surrogatmoderskap vore en god idé att tillåta i Sverige, anser jag att osäkerhetsfaktorerna är alltför stora. Risken för påtryckningar är överhängande och underhandsöverenskommelser är i praktiken omöjliga att försäkra sig mot.

Positionen inom delar av högern, som erkänner surrogatmoderskap som ett stort risktagande, men som menar att allt går att sätta en prislapp på, kan nästan tyckas mer förståelig. Förlossningsdepression? Då lägger vi på en bonus för besväret. I frågan om kommersiellt surrogatmoderskap går det en tydlig vänster-höger-konflikt i synen på vad som ska få vara en del av marknaden och inte. I frågan om altruistiskt surrogatmoderskap går istället skiljelinjen mellan de som tror att det går att konstruera en perfekt lagstiftning där ingen riskerar att utnyttjas och de som helt enkelt tror att det är naivt.

Jag tillhör den senare gruppen. I grunden av samma skäl som jag är socialdemokrat och en stark anhängare av välfärdsstaten – nämligen att vårt samhälle är präglat av maktförhållanden, över- och underordning. Ett av de mest rotade underordnandena är synen på kvinnan som ett objekt, till för att tillfredsställa andras behov snarare än sina egna. När förespråkare för altruistiskt surrogatmoderskap romantiserar om en värld där vi uppoffrar oss för varandra, glömmer de bort att det är just den ojämställda värld vi redan lever i. Kvinnans kropp har aldrig fått vara till för henne själv ensam. Det är just detsom är kärnan i kampen för kvinnors frigörelse. Det är just därför surrogatmoderskap inteska tillåtas, varken mot eller utan betalning.

I länder som Storbritannien, där altruistiskt surrogatmoderskap är tillåtet, är efterfrågan långt större än utbudet. Det visade sig att få brittiska kvinnor stod på barrikaderna för att föda barn åt andra. Istället blev det en legitimering av fenomenet som sådant. Alltfler brittiska par vänder sig till surrogatkliniker utomlands. Öppnar vi dörren för altruistiskt surrogatmoderskap, understödjer vi i förlängningen den globala marknad där fattiga kvinnor i Indien och Östeuropa exploateras för sina fertila förmågor. För sin brist på alternativ till försörjning.

Ofrivillig barnlöshet, homofobiska adoptionslagar och byråkratiska svårigheter för stjärnfamiljer är alla viktiga frågor som politiken ska engagera sig i med full kraft. Men inget av dem är argument för att införa surrogatmoderskap. Socialdemokraterna ska vara en motvikt till de starka kommersiella intressen som surrogatlobbyn utgör – aldrig ge vika för den.

 

Elinor Odeberg
socialdemokratisk politiker i Stockholm